Efter att ha dragit ut enormt på tiden med detta sticket så tog jag tillslut mig i kragen och fäste alla trådar igår. Nu ska jag ju då ägna denna eftermiddagen åt att komma på ett bra sätt att tvätta bort den fina kaffefläcken jag lyckats sätta på tröjan under tiden. Blev ganska nöjd med hur den ser ut, kommer definitivt göra om mönstret igen, lätt och snyggt. Med olika garner kan det bli allt från bra och slitstarkt till lyxigt och mysigt. Perfa!

 

Ja, jag ska ju då testa att göra en Morning Mist av Annie Claire, den har ett ganska så (för mig) avancerat spetsmönster som kräver 100% uppmärksamhet och det är inte alltid så enkelt att hitta det fokuset framför tvn eller i sängen på kvällen.

 

Har stickat 3 omgångar (á 8 varv) och nu ser det lite tokigt ut på vissa ställen =P Kanske dags att börja om?

 

 

 

 

Några år senare då? Vad har hänt och vad är viktigt?
Jo nej men jag har hunnit med en del lägenheter och nån extra stad och så. Några livsavgörande beslut, hjärtekross, ny kärlek och väldigt mycket katt. Katterna kommer nog alltid att bestå men stickningen har tillkommit!

Det hela började med att jag skulle lära mig sticka tillsammans med Helena <3, men sedan tog den jäkeln och flyttade ifrån mig när hon skulle bli med smått. Då fick jag ju helt enkelt göra slag i saken och lära mig på egen hand så att hon i alla fall kunde få en kofta att sätta på sin lilla kolt. En kofta blev till ett beroende och här sitter jag med härvor och nystan. Än så länge är det bara ankeldjupt, men man vet aldrig hur det går...

Just nu sitter det en liiiten flax light av tincanknits på stickorna, men förhoppningsvis är den klar i dagarna så att jag äntligen kan få prova den på Julias lilla Alfred! Det var en evighet sedan jag påbörjade den så jag får nog förlänga både här och där om vi ska vara ärliga. Stickar den i fantastiskt sköna Alpakka Silke fån Sandnes Garn, är lite osäker på färgen men jag hoppas att den i alla fall kan duga som en vardagströja när den är färdig. Måste säga att det största förälskelsen jag skaffat mig sedan detta är mina sylvassa stickor från HiyaHiya, den som inte testat - gör det!

Det där med att ta tag i sitt liv och bada sina katter när det skulle ha varit gjort för läääängesedan. Ja, jag vet att de inte tycker om att bada, men ibland så måste man göra saker som man inte tycker om. Alva ville nog inte riktigt hålla med om att det var dax att bada när jag stängde in henne i Jonatans duschkabin idag. Dock var hon som vanligt ytterst tålmodig och sa inte ett knyst (utom när hon fnös för att hon stack in huvudet i vattenstrålen under ett misslyckat rymningsförsk). 
Jonatan har förövrigt fått fnatt och spelar konstant massa julmusik (jag tycker då inte riktigt att det är ok att spela för mycket julmusik innan 1a advent). Han säger att det är datorns fel, men jag kan inte riktigt tro på det. Min dator spelar då aldrig julmusik innan jag tillåter det. 

Imorgon hade jag tänkt ta tag i kattstackare nr 2 och bada henne, Dea är ju då lite mer van vid att bada än Alva. De första schamponeringarna tycker hon är helt ok, men lagom till sköljning nr 3 så brukar hon börja yyyla och tycka SÅ synd om sig själv för att det tar sån evig tid innan matte är klar med vattensprutandet. 

 

Förövrigt så lever jag i sorg - jag kommer troligtvis vara för snål för att jobba ihop de 4500:- som Hugo Boss kappan jag är kär i kostar. Trisslott med miljonvinst någon? Jag kan bjuda några middagar och måååååånga småkakor (jag är himla bra på att baka det mesta faktiskt)

Efter regn kommer solsken sägs det, och i mitt fall blev det tack och lov så. En tuff start på dagen gjorde att min kväll blev så mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas på. När jag väl stressat runt länge nog med tvätt hit och toalettpapper dit så tog jag mig i kragen och cyklade hem till Jonatan. Efter att ha stressdushat försökte jag komma fram till hur jag på något vis skulle kunna se representabel ut på mindre än en timme och lyckades tack och lov med min mission. Jonatan har det så mycket enklare måste jag säga. Vit skjorta, kostym, slips/fluga och ett par manchettknappar så är det klart. Ibland önskar jag att jag var man måste jag säga. 

 

Nå, när det väl var färdigklätt och piffat nog så tog vi oss (i god tid) till The More Bistro. Jag hade ingen aning om vad jag hade för kväll framför mig, men det var temavecka "Oregon Pinot Week". Det blev en väldigt bra start med den troligtvis godaste Dry Martini jag druckit. Det blev väldigt många rätter och jag vet inte ens om jag kommer ihåg dem i rätt ordning. 

Först kom en gravad kalvfilé med pumpa, pumpamousse och en variant på coleslaw. Rätt nummer två var en nästan perfekt stekt pilgrimsmussla med paprikaskum och caviar samt ett chips på 3årig prästost (eller var det herrgård?). Dessa två var väldigt olika och den bästa var helt klart kalvfilén. 
Den första "riktiga" rätten som Daniel Lindgren beskrev det som, var ett ägg bakat i 63 grader med hummer och hummermousse samt "de sista tomaterna från österlen". Jag är inte så förtjust i lösa ägg, men detta var väldigt gott, speciellt med hummermoussen och tomaterna. 

Nästa upp var en terrin med anklever om jag inte missminner mig. Den serverades med frystorkade aprikoser, aprikosmarmelad och vit tryffelglass. En fantastiskt smakrik rätt som jag blev glatt överraskad av.

 

Vår första "varma rätt" blev griskind på syrad spetskål med äpplen - jag älskar spetskål och speciellt syrad. Äpplena tillförde tyvärr inte så mycket som jag hoppades på när vi fick in rätten, men helt klart väldigt gott. 

Varmrätt nummer två blev vildand med karljohansvamp och kantarell, en liten korv på högrev samt en tortellini med vildandslår. En väldigt god rätt, svampen (speciellt karljohanen) gifte sig fint med vildanden och högreven var god med de små rödlökarna som också dekorerade talriken. 

Som osträtt fick vi en "skånsk grana padano" med olika betor och kanderade valnötter. När jag såg rätten så åkte mina förväntningar upp i taket vilket tyvärr medförde att rätten blev lite platt. Betorna var bleka i smaken, något som kanske var meningen, men osten och de kanderade valnötterna räddade upp denna lilla rätt. 

Sist men absolut inte minst kom det in en fantastiskt söt liten skål med "frukost", och beskrivningen passade verkligen. Det var pannkaksglass med ett lönnsirapsflarn, färska björnbär, hallon och blåbär som var vända i frystorkat kaffe och någonting mer som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det var verkligen en fantastisk liten efterrätt och jag blev verkligen förtjust. Vad som var ännu bättre till detta var det vita, söta vinet som gjorde sig väldigt bra tillsammans med de syrliga bären. Det första vinet som inte var Pinor Noir. 

Och angående vinerna under kvällen så la de verkligen upp det på ett bra vis. O.P.P. var först ut, men det var inte någon favorit, nummer 3 ut kom från Shea Wine Cellars och var klart bättre. För varje vin vi serverades så steg kvaliteten kändes det som, det fjärde av de 5 Pinoterna vi fick in var enligt mig det bästa, och det var Trisaetum. 

Så, efter att ha ätit på The More Bistro fick iallafall jag mersmak och jag tror att det även gällde för Jonatan. Återkomma - ja det blir nog fler besök där!

Ja, ibland blir det så. När känslorna hoppar på en från ingenstans och man inte riktigt vet vart man ska bli av. Jag måste börja med att säga att jag är lycklig. Jag har det fantastiskt med Jonatan och jag är så glad över att jag och Magnus tog beslutet att flytta isär. Det var så rätt, och borde ha hänt tidigare än det gjorde. Men oavsett det, så står mitt namn på dörren här, på Duvhöksgatan, och påminner mig om att jag har haft mitt liv här. Jag känner mig så hemma, och rör mig så vant. Vet precis vart jag inte ska gå för att undvika golvets knarrande, kan öppna köksluckorna i sömnen och ta ut precis vad jag ska ha. Min dator ansluter automatiskt till nätverket.

Att sedan mina saker inte är här längre, det gör det så konstigt och tomt. Jag ser mina rosor som jag lämnat, hänga kvar på sina platser, paraplyet som jag aldrig använder hänger på sin krok. Men det doftar inte som vanligt. Jag är borta härifrån. Insikten om att jag bara är här för att hämta något, eller för att göra något är jobbig. För detta har varit "hemma" så länge att det kommer ta lång tid innan det är "borta". Tårarna rinner när jag tänker på att balkongen inte längre är min att odla chili, tomater och vattenmelon på. Att jag inte hör hemma i "mitt" kök. Väggarna som jag målat, är inte längre mina att se på... Det kan tyckas fånigt, och det är väldigt fel, men jag saknar mitt liv här. 

Allting är förberett. Väskan packad, katten borstad, klorna klippta, jeansen framplockade. Transportburen står och väntar i hallen och två katter ligger och sussar gott i sängen här bredvid mig. Jag vet inte riktigt varför, men så fort jag ska ha en katt med mig på utställning så blir jag helt lugn. När jag däremot bara ska åka själv är jag upphispad och nojig över hundra saker. 

Fifi lämnade mig innan ikväll och eftersom hon är Världens Bästa Sambo så låg det en Tant Ruts Mörk Choklad med Apelsin & Ingefära på min halva sängen när jag kom in i sovrummet.  Men nu blev jag plötsligt upptagen, Jonatan kom hem från after work. Dax att krypa till kojs, imorgon ska jag få krama på alla underbara katter där ute igen. Klockan ringer vid 5-snåret, och klockan 06.20 står jag ute på gatan och väntar för att möta Salt&Pepper med 7 katter. Godnatt alla där ute som just panikpackat ned stamtavlorna (eller har panik över att ni inte hittar dem)

Det är vad jag gör, efter ännu ett längre uppehåll (de kommer lite då och då) så kanske det är dax att börja blogga lite igen. Jag är inte säker på vart jag slutade, men jag är 100 på att det har hänt ofantligt mycket i alla delar av mitt liv.

 

Kattdelen är ju den mest spännande just nu, det börjar dra ihop sig mot WW'13 och jag ska få gå assistent! Jag har än sä länge inte riktigt förstått att jag ska få göra det, men när jag börjar köpa kläder så förstår jag det nog. Ska hem och scouta hos mamma för att se om jag kan hitta någonting där som passar. 

Jag var assistent på SW i september, en riktig upplevelse med allt var det innebar i form av spring, stress och lyckliga ögonblick. Min lilla Dea fick sin IC-titel och matte är så nöjd! Banketten blev en kväll att minnas - domare kan verkligen bjuda på sig själva!

 

Nu tror jag inte att det är någon som missat detta, men jag bor tillsammans med Fantastiska Fifi - inte längre med Magnus. Ibland går det inte som man tänkte och även de som en gång blev förälskade i ett åskoväder i pildamsparken går skilda vägar. 

 

Jag har haft en fantastisk höst, och som jag skrev för längesedan i bloggen hade jag en gång en mycket trevlig torsdag.. Den torsdagen har blivit trevliga dagar, veckor och nu även månader. För mig var det kärlek vid första ögonkastet - på en föreläsning för några år sedan. För honom - not so much. Att jag sedan gick vidare, för att återkomma till denna fantastiska människa är inte konstigt. In this moment sitter jag och myser hemma hos Jonatan, och jag skulle inte kunna ha det bättre.

 

Mitt smolk i bägaren är skolan, något som tar alldeles för mycket tid och energi för att orka blogga om. Så... Sammanfattningsvis - jag har ett fantastsiskt liv på en ny adress. ❤️

 

Ja, då är jag inne på natt nummer 2, med 2 kvar. Igår somnade jag klockan 5 i 20 minuter och var hur trött som helst. Men kunde inte sova när jag väl slutat så då var det bara till att gilla läget och gå till jobbet idag igen med 2 timmars sömn i bagaget. Har än så länge inte druckit mer än en kopp kaffe inatt, men ska jag lyckas hålla mig vaken kommer jag behöva använda mig av någon till. 

Än så länge har det varit ganska så bra, inte allt för krångliga undersökningar och lätta patienter. Just nu finns det ingenting som är bokat, och inga remisser som väntar. Frågan är väl - kan jag gå och sova medan jag väntar eller ska jag sitta och glo här? Ska nog göra slag i saken och hämta filten som jag glömde i mitt skåp. 

Oh the sheer happiness när jag vet att jag kommer ha SÅ många fantastiska katter att krama i helgen! Mumma!

 

Speciellt lilla Viper är en riktig magnet med sitt konstanta purrande. Man blir så glad bara man tänker på honom! Om alla hade haft en katt som honom hade världen varit en lyckligare plats, och jag har haft turen att få bära honom i panel några gånger - inte konstigt att jag är så lycklig! 

För den som vill veta mer om just Viper, och alla andra underbara Egyptian Mau från NO*Gooseberry - gå in på Rebekkas sida!

Ja, då börjar den då. Min första nattvecka av två i sommar. Jag går på ikväll kl. 21 och går av på fredag morgon 07.00. Känner spontant att timingen på denna nattvecka kunde varit bättre. Men vad ska man göra, det är trevliga pengar att få in när lönekuvertet kommer. Jag ser lite extra mycket fram emot idag, av diverse anledningar. Men ja, det hör inte hemma här egentligen så det lämnar vi hädan. 

 

Just nu har jag en "jagande" katt som sitter i fönsterkarmen och klapprar med tänderna som aldrig förr. Hon är ett litet monster där hon sitter, men hade fåglarna kommit nära hade hon garanterat flytt in under sängen. Borde verkligen dra upp kammen från källaren dit jag ologiskt nog packat ned den, och dra genom bägge mina pälsbollar. Detta såklart ackompanjerat av Massive Attack - Teardrop. Jag är lite beroende av Tunigos Summer Chill playlist. Min kloklippare har dessutom på något konstigt vis lyckats försvinna, nu kan man höra Alva gå, så då är det dax att leta upp den. 

 

Men om man bara hoppar över denna malplacerade vecka så kommer jag mycket snart åka på utställning igen! På fredag efter 14 kommer Fifi hem från Espania och då packar vi in oss i Pers bil och åker mot hufvudstaden. Känns inte som att det var särskilt längesedan jag var där... konstigt nog. Tyvärr kommer ju utställningen vara i Sollentuna Rackethall så det blir till att hoppas på dåligt väder, alternativt att packa ned tunna kläder. Våra "underbara" röda skjortor kommer vi väl visserligen inte ifrån, men de blir luftigare för var gång! Hur mycket jag gått ned hemlighåller jag ett tag till. 

 

Nu - dax att dejta duschen för att komma till jobbet någorlunda fräsch. Jag ska ju dessutom hinna en runda in till stan, och jag ska försöka tvinga med mig Sarah. Får locka med redfellas-sallad eller något sådant så kan hon inte motstå. 

Ja, idag och igår har varit riktigt trevliga dagar. Fyllda med skratt och fina meddelanden har mina 3 dagars semester flutit på som att de knappt varit här. Imorgon kl 07.30 börjar verkligheten igen, om än en något tom sådan, i ytterligare en vecka till. 

Igår kom min brorsdotter hem hit för att få sova över en natt. Vi hade det så trevligt och hennes första övernattning långt borta från mamma och pappa gick fantastiskt smidigt. Något mycket iPadspelande, men det kan man väl leva med, en dag med lite utan-syskon-lyx var nog precis vad hon behövde. 

 

Idag var det dax för en Ystadtur, först lämna av brorsdottern till sina föräldrar. Efter det möta upp Terra för en spännande tur genom skånes södra del. Ystad - Kåseberga halvt till fots och resten med buss. Upp för att kika på utsikten vid Ales Stenar och sedan på bussen igen - denna gången hela vägen till Ystad. En mycket trevlig tur med prat och varmt väder. Kanske inte riktigt tropiskt som någon har påstått. Men varmt!

 

Dax för mig att sova - har en vanlig dag att ta itu med imorgon!

Ja, för att starta upp en veckan efter utställnings-dag riktigt bra så brukar jag sätta mig och sortera in mina steward-certifikat i pärmen där jag har dem. Denna veckan var det lite extra roligt att läsa dem, för jag kände mig inte så himla bra när jag var assistent för varken Veikko eller Linda. 

 

Veikko skrev:

 

Linda skrev: 

När jag som ganska så ny assistent får sådana omdömen, blir jag så glad! Det är kanske lite fånigt av mig, men att bli uppskattad som assistent är nästan bättre än att bli uppskattad på andra ställen. Mycket för att det är så väldigt många olika sorters människor som man ska göra nöjda, och på så många olika plan. Dålig planering leder till stress och irriterade domare som får vänta, arga ägare som måste stressa med pälsprepp och det i sin tur leder till stressade katter som inte beter sig som de kanske i normala fall hade gjort. 

 

Anyhow.. nu ska jag återgå till att ta hand om min brors

Ja, det har varit en minst sagt turbulent vecka och helg. Jag har hunnit bli singel och sedan åka till stockholm för att bära massvis med BIS katter och dessutom toppat med att bära en liten fantastisk Blondie som blev JW!

 

För att ta det i rätt ordning så kan jag ju börja med att jag ska flytta. Jag gissar att de flesta redan visste det, och att det kanske kommer som en lite chock för vissa. Men nej, ingenting oväntat alls för de som vet lite mer. Vi har gått varandra på nerverna väldigt länge och nu har detta nått oanade höjder. Jag sover på soffan från och med i onsdags och det är väl lite lagom ospännande eftersom det kan ta ett ganska så bra tag innan jag kommer hitta någonstans att bo. 

I torsdags hade jag en fantastisk dag, men den kan jag berätta mer om en annan gång. När jag har fått klartecken från alla berörda ;) 

 

Efter att ha haft en stressad dag med mycket hattande fram och tillbaka under fredagen så tog jag flyget till Stockholm och Hillevi. Bengalerna var överväldigande o-galna och jag fick sova riktigt gott inför en jobbig lördag. Lyckades inte peta i mig tillräckligt med mat på morgonen så vid 12tiden trodde både jag och Erika att jag skulle dimpa i backen vilken sekund som helst. Petade i mig en bit banan och så överlevde jag Veikkos långa men ytterst noggranna bedöming. 

Efter lunchen som jag faktiskt åt så mådde jag mycket bättre. Mat gör liksom så att man fungerar kom jag fram till. Som vanligt hade jag tur och fick bära så trevliga katter i panelen, speciellt lilla Daphne som smälte allas hjärtan och tog hem ett mycket välförtjänt BIS. 

 

Kvällen spenderades med Hillevi, Emelie och Sonny på Spicy Corner (?) - indisk mat är ju bara för gott! Skulle nästan kunna leva på det. När jag vaknade i morse var jag fortfarande mätt och gjorde om samma sak med den halva frallan till frukost. Dock var Linda som jag gick för idag en superspeedad domare och var klar med allt runt halv 1 om jag inte minns fel. Jag hade sådan otrolig tur att jag lyckades bära BIS-kattunge Dogge, BIS+JW junior Blondie och BIS-kastrathane Lipton. När jag satt på flyget hem somnade jag på studs och vaknade när jag väl var i malmö igen. Många erfarenheter och två fina steward-intyg  rikare än när jag åkte hemifrån. 

 

Tack för en fantastisk helg allesamman! Nu lägger jag mig i soffan och sover med två övergoa britter bredvid - om några timmar tar jag mig mot Kyhle!

Ja, jag vet, jag är lite knäpp. Men det är svårt att sluta vara fånigt glad.

 

Åh vad jag vill att vi ska vara 15 timmar framåt i tiden, jag vill det just nu!

 

Sedan, så kan vi frysa tiden.. låta den ligga flytande och stilla så att jag bara kan få vara glad.