Ja, då är jag inne på natt nummer 2, med 2 kvar. Igår somnade jag klockan 5 i 20 minuter och var hur trött som helst. Men kunde inte sova när jag väl slutat så då var det bara till att gilla läget och gå till jobbet idag igen med 2 timmars sömn i bagaget. Har än så länge inte druckit mer än en kopp kaffe inatt, men ska jag lyckas hålla mig vaken kommer jag behöva använda mig av någon till. 

Än så länge har det varit ganska så bra, inte allt för krångliga undersökningar och lätta patienter. Just nu finns det ingenting som är bokat, och inga remisser som väntar. Frågan är väl - kan jag gå och sova medan jag väntar eller ska jag sitta och glo här? Ska nog göra slag i saken och hämta filten som jag glömde i mitt skåp. 

Oh the sheer happiness när jag vet att jag kommer ha SÅ många fantastiska katter att krama i helgen! Mumma!

 

Speciellt lilla Viper är en riktig magnet med sitt konstanta purrande. Man blir så glad bara man tänker på honom! Om alla hade haft en katt som honom hade världen varit en lyckligare plats, och jag har haft turen att få bära honom i panel några gånger - inte konstigt att jag är så lycklig! 

För den som vill veta mer om just Viper, och alla andra underbara Egyptian Mau från NO*Gooseberry - gå in på Rebekkas sida!

Ja, då börjar den då. Min första nattvecka av två i sommar. Jag går på ikväll kl. 21 och går av på fredag morgon 07.00. Känner spontant att timingen på denna nattvecka kunde varit bättre. Men vad ska man göra, det är trevliga pengar att få in när lönekuvertet kommer. Jag ser lite extra mycket fram emot idag, av diverse anledningar. Men ja, det hör inte hemma här egentligen så det lämnar vi hädan. 

 

Just nu har jag en "jagande" katt som sitter i fönsterkarmen och klapprar med tänderna som aldrig förr. Hon är ett litet monster där hon sitter, men hade fåglarna kommit nära hade hon garanterat flytt in under sängen. Borde verkligen dra upp kammen från källaren dit jag ologiskt nog packat ned den, och dra genom bägge mina pälsbollar. Detta såklart ackompanjerat av Massive Attack - Teardrop. Jag är lite beroende av Tunigos Summer Chill playlist. Min kloklippare har dessutom på något konstigt vis lyckats försvinna, nu kan man höra Alva gå, så då är det dax att leta upp den. 

 

Men om man bara hoppar över denna malplacerade vecka så kommer jag mycket snart åka på utställning igen! På fredag efter 14 kommer Fifi hem från Espania och då packar vi in oss i Pers bil och åker mot hufvudstaden. Känns inte som att det var särskilt längesedan jag var där... konstigt nog. Tyvärr kommer ju utställningen vara i Sollentuna Rackethall så det blir till att hoppas på dåligt väder, alternativt att packa ned tunna kläder. Våra "underbara" röda skjortor kommer vi väl visserligen inte ifrån, men de blir luftigare för var gång! Hur mycket jag gått ned hemlighåller jag ett tag till. 

 

Nu - dax att dejta duschen för att komma till jobbet någorlunda fräsch. Jag ska ju dessutom hinna en runda in till stan, och jag ska försöka tvinga med mig Sarah. Får locka med redfellas-sallad eller något sådant så kan hon inte motstå. 

Ja, idag och igår har varit riktigt trevliga dagar. Fyllda med skratt och fina meddelanden har mina 3 dagars semester flutit på som att de knappt varit här. Imorgon kl 07.30 börjar verkligheten igen, om än en något tom sådan, i ytterligare en vecka till. 

Igår kom min brorsdotter hem hit för att få sova över en natt. Vi hade det så trevligt och hennes första övernattning långt borta från mamma och pappa gick fantastiskt smidigt. Något mycket iPadspelande, men det kan man väl leva med, en dag med lite utan-syskon-lyx var nog precis vad hon behövde. 

 

Idag var det dax för en Ystadtur, först lämna av brorsdottern till sina föräldrar. Efter det möta upp Terra för en spännande tur genom skånes södra del. Ystad - Kåseberga halvt till fots och resten med buss. Upp för att kika på utsikten vid Ales Stenar och sedan på bussen igen - denna gången hela vägen till Ystad. En mycket trevlig tur med prat och varmt väder. Kanske inte riktigt tropiskt som någon har påstått. Men varmt!

 

Dax för mig att sova - har en vanlig dag att ta itu med imorgon!

Ja, för att starta upp en veckan efter utställnings-dag riktigt bra så brukar jag sätta mig och sortera in mina steward-certifikat i pärmen där jag har dem. Denna veckan var det lite extra roligt att läsa dem, för jag kände mig inte så himla bra när jag var assistent för varken Veikko eller Linda. 

 

Veikko skrev:

 

Linda skrev: 

När jag som ganska så ny assistent får sådana omdömen, blir jag så glad! Det är kanske lite fånigt av mig, men att bli uppskattad som assistent är nästan bättre än att bli uppskattad på andra ställen. Mycket för att det är så väldigt många olika sorters människor som man ska göra nöjda, och på så många olika plan. Dålig planering leder till stress och irriterade domare som får vänta, arga ägare som måste stressa med pälsprepp och det i sin tur leder till stressade katter som inte beter sig som de kanske i normala fall hade gjort. 

 

Anyhow.. nu ska jag återgå till att ta hand om min brors

Ja, det har varit en minst sagt turbulent vecka och helg. Jag har hunnit bli singel och sedan åka till stockholm för att bära massvis med BIS katter och dessutom toppat med att bära en liten fantastisk Blondie som blev JW!

 

För att ta det i rätt ordning så kan jag ju börja med att jag ska flytta. Jag gissar att de flesta redan visste det, och att det kanske kommer som en lite chock för vissa. Men nej, ingenting oväntat alls för de som vet lite mer. Vi har gått varandra på nerverna väldigt länge och nu har detta nått oanade höjder. Jag sover på soffan från och med i onsdags och det är väl lite lagom ospännande eftersom det kan ta ett ganska så bra tag innan jag kommer hitta någonstans att bo. 

I torsdags hade jag en fantastisk dag, men den kan jag berätta mer om en annan gång. När jag har fått klartecken från alla berörda ;) 

 

Efter att ha haft en stressad dag med mycket hattande fram och tillbaka under fredagen så tog jag flyget till Stockholm och Hillevi. Bengalerna var överväldigande o-galna och jag fick sova riktigt gott inför en jobbig lördag. Lyckades inte peta i mig tillräckligt med mat på morgonen så vid 12tiden trodde både jag och Erika att jag skulle dimpa i backen vilken sekund som helst. Petade i mig en bit banan och så överlevde jag Veikkos långa men ytterst noggranna bedöming. 

Efter lunchen som jag faktiskt åt så mådde jag mycket bättre. Mat gör liksom så att man fungerar kom jag fram till. Som vanligt hade jag tur och fick bära så trevliga katter i panelen, speciellt lilla Daphne som smälte allas hjärtan och tog hem ett mycket välförtjänt BIS. 

 

Kvällen spenderades med Hillevi, Emelie och Sonny på Spicy Corner (?) - indisk mat är ju bara för gott! Skulle nästan kunna leva på det. När jag vaknade i morse var jag fortfarande mätt och gjorde om samma sak med den halva frallan till frukost. Dock var Linda som jag gick för idag en superspeedad domare och var klar med allt runt halv 1 om jag inte minns fel. Jag hade sådan otrolig tur att jag lyckades bära BIS-kattunge Dogge, BIS+JW junior Blondie och BIS-kastrathane Lipton. När jag satt på flyget hem somnade jag på studs och vaknade när jag väl var i malmö igen. Många erfarenheter och två fina steward-intyg  rikare än när jag åkte hemifrån. 

 

Tack för en fantastisk helg allesamman! Nu lägger jag mig i soffan och sover med två övergoa britter bredvid - om några timmar tar jag mig mot Kyhle!

Ja, jag vet, jag är lite knäpp. Men det är svårt att sluta vara fånigt glad.

 

Åh vad jag vill att vi ska vara 15 timmar framåt i tiden, jag vill det just nu!

 

Sedan, så kan vi frysa tiden.. låta den ligga flytande och stilla så att jag bara kan få vara glad. 

Ja, jag har verkligen haft den idag. Jag vet inget bätte än att jobba med kollegor som är snabba, effektiva och roliga. Dagen flöt på som intenting och jag var hemma fortare än jag kunde ana det. Nu har jag precis stoppat tårna under täcket och ska sova för imorgon är en stor dag. 

Min lilla skrutta ska bli HCM-scannad så att jag eventuellt kan ta en kull på henne när tid och energi finnes till det! Jag är lite nervös, både för resultatet och för att jag inte vet om hon kommer ligga still. Visserligen är hon hur duktig som helst på att ligga still när man håller henne där hemma men det är ju inte säkert att hon gör det när hon väl kommer dit och det är jätteviktigt att hon faktiskt gör det. 
Jag ska dessutom inte bara scanna henne, utan två till i samma bil som jag kommer scanna sina katter. Jag har egentligen fånigt bråttom till jobbet så jag hoppas vid diverse gudar att deras katter också är enkla att scanna. Om inte vet jag inte riktigt vad jag ska göra eftersom jag inte kör med Magnus bil, utan med Anneli och Connys som jag skrev om tidigare i veckan. 

 

Anyhu.. som man kan säga. Nu, knoppning av hög grad och förhoppningsvis så vaknar jag glad i hågen imorgon bittit och har en nästan lika bra dag som jag hade idag. 

Ja, jag är pro ovisshet - tro det eller ej. Men åh vad jag är nojig när det kommer till att göra saker som jag inte vet vad det är eller vad jag kan förvänta mig. För det första vet man aldrig vad man ska ha på sig. Bara det är hur jobbigt som helst och man kan komma helt under/overdressed, ja ni förstår. Sedan, så vet man inte om man ska sminka sig casual, lite mer eller inte alls. Kommer vi till hårbiten så är det ungefär omöjligt. Ska man riskera att ha håret löst och låta det blåsa ivägen överallt, eller ska man köra på en halvtråkig knut? Nej okej, håret ska vara löst, men det är fortfarande besvärligt. 
När man väl är torr bakom öronen och påklädd ska man ju dessutom bestämma sig för vilka accesoarer man ska ha på, samt hur många som är lagom och inte för bart eller för mycket. Skorna har jag inte så många val med, men det är fortfarande ett våndas-moment när man funderar på om det verkligen kommer gå att ta sig någonstans i de skor som man har valt. Väl ute genom dörren kommer man garanterat ha glömt ta med sig spegel, läppfärg (av vald variant), och extra sturmpbyxor. Nej, jag kanske inte är den bästa att överraska, det kan jag väl hålla med om. 

Men när jag väl är det och gör det jag ska så har jag iallafall enkelt för att anpassa mig till situationen - vad det nu än måhända vara. Som exempelvis just nu, jag anpassar mig och diskar istället för att läsa en bok som jag oförklarligt nog kände för att göra denna fredag. Så, trevlig fredag på er där ute!

Oavsett hur jag smörjer in mig så lyckas jag bränna mig, jag ska nog snart ta ett gott råd och gå runt i heltäckande vårdräkt utomhus. 7 timmarstrippen till Båstad idag gav mina öron, kinder och nyckelben en ganska så vacker touch av illrött och jag känner på mig att morgondagen kommer kantas av glåpord från diverse kollegor.  I övrigt var det en väldigt lyckad dag som bestod av bod-cruising (ca 10 varv), kommenterande och betygsättning av diverse mäns tennis-stönande (och rumpor), mjukglassätande och beundrande av diverse båtar. 
Brat-skådningen var stundtals lite påfrestande och kunde avlösas av två små komiska danska pojkar på en båt som dansade under hela vår vistelse - de håller antagligen fortfarande igång. Nästa år blir det lite mer arbete på tennisveckan och mycket mindre "jobba på finalhelgen". På detta viset hoppas jag undvika utbrott från Fifi:s sida.

Japp, det är vad jag hädanefter kommer kalla dem för - men åh vad de är bra live! Det är andra gången som jag ser dem, första gången var sommaren 2008 på Ullevi. Där var jag i extas. Ljudet var underbart och man såg hur Bruce fick hela Ullevi att göra vågen runt runt runt. Det var en av de konserter som jag faktiskt hade sittplats, men jag klagar inte för det. 
Nu, idag hade vi sådan tur! Vi kom ganska så nära scenen, men på sidan (stage left) mitt framför en av de stora bildskärmarna. Det var perfekt att kunna välja om man ville se på scenen eller skärmen och man missade inte mycket. Och - för att vara 50+are så är Bruce himla snygg (till skillnad från Brian Johnson som är en frontfigur som ser väldigt sliten ut). Att de sedan spelade de flesta av mina (och allas?) "måste-låtar" gjorde ju inte saken sämre. Jag skulle faktiskt ha lite svårt för en Maiden-konsert utan Run to the Hills, The Number of the Beast, 2 Minutes to Midnight och Fear of the Dark. Det hör liksom till att man ska kunna fulskrika med i texterna så att man dagen efter är alldeles hes och förstörd. Åh, jag sa att jag inte ska se dem igen, men alltså, jag vet inte om jag kan lova det...

Jag känner att jag kanske borde knoppa så att jag kan vakna och (förhoppningsvis) ha lite mindre efterdyningar i mina öron när jag vaknar. Under natten ska jag drömma om att se AC/DC och Coldplay igen (ja jag vet, helt skilda genrer). Tack och lov så är jag ledig imorgon och ska ta mig en rejäl sovmorgon, har trots allt varit uppe klockan 5 två morgnar i rad och i måndags jobbade jag till 21.15. Jag är ju inte precis känd för att lägga mig i allt för god tid så jag ligger några timmar minus på sömnkontot - jag ska bli bättre på att sova mer!

Nej, nu har det gått lite för långt igen. Det går tydligen att bråka om helt sjuka saker, som att jag blivit lovad hjälp på söndag för att jag skulle hinna HCM-scanna Dea i Helsingborg. Jag har bytt jobbtur, ordnat med så att jag får den första tiden till scanningen och lyckats ordna så att jag utan några större problem ska hinna fram och tillbaka utan att komma försent till jobbet etc. Jag har till och med kollat ett antal gånger med Magnus så att han kan köra henne till Helsingborg och scanna henne om det skulle köra ihop sig med mitt jobb. 

Nu ikväll när jag ytterligare en gång (för typ 7e gången) ska kolla så att allt är klart och fixat till på söndag så har han helt plötsligt bara från ingenstans bokat in att han ska spela in något amatörband i helsingborg, exakt på samma tid som jag ska scanna Dea. HUR händer detta?! Jag har planerat detta minutiöst och hux flux bara så är allt omkullkastat. 
Det är en himla tur att jag har träffat några av de trevligaste människorna i kattvärlden, vad skulle jag ha gjort utan Anneli och Conny? Nu - lugnet återställt och jag kommer hinna med HCM och jobb utan att behöva fara runt skåne som en gnu med panik. TACK!

Nej okej, jag ÄR inte så bra på att banta. Jag tycker det är förjäkla trist, det är segt och det händer ingenting. På sin höjd går man ner 10 kilo och sedan kommer man inte längre. När man sedan har någon där hemma som dagarna i ända gnäller för att man inte gör si eller inte gör så blir man ju om något bara mer omotiverad för att man får skav i öronen. Jag tycker det är himla ofancy att vara tjock, och minst 20 gånger om dagen kommer jag på nya sätt att motivera mig själv till att gå ned bara lite till i vikt. Men när man sedan kommer hem och möts av att någon berättar att det minsann är värdelös träning att cykla och att det är "skitlätt" att gå ner i vikt eftersom man bara "ska sluta äta" så går man sönder lite. 

Om det hade varit så himla "skitlätt" så hade jag väl gjort det för en herrans massa år sedan - det kan jag lova. Jag vill vara en sådan som går tll gymmet för att det är kul, och springer på söndagmorgonen för att "det är så skönt". Belive me - hade jag bara tyckt att det var "skitlätt" så hade jag varit smal 100 gånger om vid detta laget. Nu är det ju - enligt mig - inte riktigt så lätt. Tyvärr. 

 

Jag var pepp som tusan när jag beställde biljetterna, det kan jag erkänna. Veckan efter var jag lite tjatig om att de minsann var himla bra live, men inte lika bra som AC/DC, för det finns inte många som är bättre än AC/DC live (om man bortser från eventuellt Rammstein och Coldplay, Coldplay fick mig att gråta en skvätt så de vinner). Efter en månad hade jag börjat glömma att jag skulle se Maiden en gång till, och nu lagom till att de ska spela i övermorgon så har jag fortfarande inte hämtat ut biljetterna. Jag känner mig som ett ganska dåligt fan kan man säga. Nu tror säkert alla att jag inte kommer hämta ut biljetterna och att historien slutar med att jag missade konserten - men se så kul ska vi inte ha. Jag uppskattar faktsikt lite sommarrock även jag, och det har varit brist på det sedan något år tillbaka. 

Istället för att nu ta på mig mina skor och hämta ut biljetterna redan idag tänker jag vara lite besvärlig och göra det imorgon. Tror jag, om jag nu inte är tvungen att hämta ut dem en viss tid innan konserten. Det har jag inte riktigt koll på kan jag erkänna, men jag har ju betalt för dem så jag tycker inte att det borde finnas några sådana restriktioner.

*paus* 
Och efter en snabb kik på mailen så har jag full koll på läget igen och jag behöver inte oroa mig, jag ska bara hitta ett ATG ombud under morgondagen så kommer jag ha biljetterna i min hand på nolltid. 

 

Nu - sminkning och sedan iväg för att göra lite (tveksam) nytta på jobb. Hoppas att det är lite bra läkare så att det blir en trevlig kväll, det kan bli så himla ledsamt och trist om man har gnälliga läkare. Nu vet jag visserligen att det eventuellt finns en läkare som kommer läsa detta, men eftersom han är den trevligaste läkaren jag känner (okej, släktens läkare borträknade just nu) så kommer han inte föra detta vidare. Trevlig dag på er!

Japp, det är ett faktum, jag har varit ute i solen i 3 timmar. Jag har även kombinerat detta med bad - om någon på jobbet slår mig på ryggen/axlarna eller skulle få för sig att typ sparka på mina vader kommer jag förångas av smärta. Jag är en perfekt stoppgubbe, men jag kan inte skifta till grönt. Sjöljungfrun som inte tålde solen - det var jag det. Det var en himla trevlig dag åtminstonde, men om man umgås med rätt folk är det ju i sig ganska givet. Just nu skulle jag dock mycket gärna kunna tänka mig ett litet dopp i vattnet igen, mest för att sänka min egen yttemperatur några grader. 

Imorgon - jobba såklart, men frågan är om man ska släpa sig iväg till Falsterbo först på morgonen för att inhalera lite häst eller inte. Det blir ett ganska så dyrt kalas för 2-3 timmars hästeri, men samtidigt så har jag ju min dag gjord efter det. Klockan ringer vid 7 iallafall, så att jag kan bestämma mig om jag tycker det är värt slantarna. Jag kommer behöva lite hjälp med det valet av Fifi... 

Efter en nakenchock som heter duga - nej jag brukar inte ha bikini - så håller jag nu på att återhämta mig. Jag återkommer om några dagar för ännu en bikinisession med Fifi (antar jag?). Ska bara låta mina arma hud vila lite, det finns kanske någon där ute som kan tänka sig att smörja in mig på ryggen? Jag lovar att inte vara allt för krävande. 

Det är jag tyvärr expert på att bli. Människor som inte har något vettigt att skriva eller säga, varför göra det? Det bara sårar och stör en bra dag. Jag har haft en bra dag, glad brukar jag vara, och det var inget undantag idag. Men sådana små irriterande kommentarer, de kan göra dagen ganska så usel. Ord som fastnar i hjärnan och följer efter genom hela dagen och genomsyrar alla glada tankar med ett litet sting av irritation och sedan så blir det bara jobbigt. 
Så nej, säg då inget. Skriv inte, svara inte, prata inte med mig om det ändå är så jobbigt att vara trevlig i slutändan. Det blir bara så att jag sitter och lyssnar på deprimerande låtar av The Goo Goo Dolls eller liknande så att jag bara blir helt kärlekskrank och gnällig. Nej jag är inte perfekt, men måste det göras så himla obvious, som att jag inte redan var medveten om det? Sluta vara trevlig utan att mena det - och snälla, sluta vara så himla lätt att tycka om. 

Här skulle varit en historia om den sköna känslan som infinner sig när man går och lägger sig nyduschad, men av någon sjuk anledning så förstörde Fifi hela det ämnet - för att framtid.

Nu får jag skriva om katter, eller om snopphistorier från Kalmarutställningen. Giver or taker, det var den stora frågan på Ben&Jerry's glassbar i Kalmar, och jag tror vi kom fram till taker. Ibland önskar jag att inte majoriteten av alla manliga domare var gay, det hade gjort helgerna abroad lite mer intressanta eftersom man hade kunnat hålla räkning på vem som lämnade vems hotellrum på morgonen vid 4 snåret!

Jag känner att jag kanske har spenderat lite väl mycket tid på utställningar det senaste halvåret. Abstinensen som uppstår när jag missar en utställning blir ganska så svår. Men nu när jag ändå sitter och diskuterar rumpfasthet med Fifi (hon står för den väldigt sjuka delen av mitt liv) så kom jag på att jag måste träna imorgon. Och sedan en himla massa dagar till innan SW. Jag kommer en dag bli nästan lika sjuk som Fifi och Sonny, jag kommer bara inte inse det. Men innan dess ska jag bli smal. Imorgon ska jag cykla med Magnus - och jag ska inte klaga över att jag får ont i rumpan ;)