Det där med att ta tag i sitt liv och bada sina katter när det skulle ha varit gjort för läääängesedan. Ja, jag vet att de inte tycker om att bada, men ibland så måste man göra saker som man inte tycker om. Alva ville nog inte riktigt hålla med om att det var dax att bada när jag stängde in henne i Jonatans duschkabin idag. Dock var hon som vanligt ytterst tålmodig och sa inte ett knyst (utom när hon fnös för att hon stack in huvudet i vattenstrålen under ett misslyckat rymningsförsk). 
Jonatan har förövrigt fått fnatt och spelar konstant massa julmusik (jag tycker då inte riktigt att det är ok att spela för mycket julmusik innan 1a advent). Han säger att det är datorns fel, men jag kan inte riktigt tro på det. Min dator spelar då aldrig julmusik innan jag tillåter det. 

Imorgon hade jag tänkt ta tag i kattstackare nr 2 och bada henne, Dea är ju då lite mer van vid att bada än Alva. De första schamponeringarna tycker hon är helt ok, men lagom till sköljning nr 3 så brukar hon börja yyyla och tycka SÅ synd om sig själv för att det tar sån evig tid innan matte är klar med vattensprutandet. 

 

Förövrigt så lever jag i sorg - jag kommer troligtvis vara för snål för att jobba ihop de 4500:- som Hugo Boss kappan jag är kär i kostar. Trisslott med miljonvinst någon? Jag kan bjuda några middagar och måååååånga småkakor (jag är himla bra på att baka det mesta faktiskt)