Efter regn kommer solsken sägs det, och i mitt fall blev det tack och lov så. En tuff start på dagen gjorde att min kväll blev så mycket bättre än vad jag hade vågat hoppas på. När jag väl stressat runt länge nog med tvätt hit och toalettpapper dit så tog jag mig i kragen och cyklade hem till Jonatan. Efter att ha stressdushat försökte jag komma fram till hur jag på något vis skulle kunna se representabel ut på mindre än en timme och lyckades tack och lov med min mission. Jonatan har det så mycket enklare måste jag säga. Vit skjorta, kostym, slips/fluga och ett par manchettknappar så är det klart. Ibland önskar jag att jag var man måste jag säga. 

 

Nå, när det väl var färdigklätt och piffat nog så tog vi oss (i god tid) till The More Bistro. Jag hade ingen aning om vad jag hade för kväll framför mig, men det var temavecka "Oregon Pinot Week". Det blev en väldigt bra start med den troligtvis godaste Dry Martini jag druckit. Det blev väldigt många rätter och jag vet inte ens om jag kommer ihåg dem i rätt ordning. 

Först kom en gravad kalvfilé med pumpa, pumpamousse och en variant på coleslaw. Rätt nummer två var en nästan perfekt stekt pilgrimsmussla med paprikaskum och caviar samt ett chips på 3årig prästost (eller var det herrgård?). Dessa två var väldigt olika och den bästa var helt klart kalvfilén. 
Den första "riktiga" rätten som Daniel Lindgren beskrev det som, var ett ägg bakat i 63 grader med hummer och hummermousse samt "de sista tomaterna från österlen". Jag är inte så förtjust i lösa ägg, men detta var väldigt gott, speciellt med hummermoussen och tomaterna. 

Nästa upp var en terrin med anklever om jag inte missminner mig. Den serverades med frystorkade aprikoser, aprikosmarmelad och vit tryffelglass. En fantastiskt smakrik rätt som jag blev glatt överraskad av.

 

Vår första "varma rätt" blev griskind på syrad spetskål med äpplen - jag älskar spetskål och speciellt syrad. Äpplena tillförde tyvärr inte så mycket som jag hoppades på när vi fick in rätten, men helt klart väldigt gott. 

Varmrätt nummer två blev vildand med karljohansvamp och kantarell, en liten korv på högrev samt en tortellini med vildandslår. En väldigt god rätt, svampen (speciellt karljohanen) gifte sig fint med vildanden och högreven var god med de små rödlökarna som också dekorerade talriken. 

Som osträtt fick vi en "skånsk grana padano" med olika betor och kanderade valnötter. När jag såg rätten så åkte mina förväntningar upp i taket vilket tyvärr medförde att rätten blev lite platt. Betorna var bleka i smaken, något som kanske var meningen, men osten och de kanderade valnötterna räddade upp denna lilla rätt. 

Sist men absolut inte minst kom det in en fantastiskt söt liten skål med "frukost", och beskrivningen passade verkligen. Det var pannkaksglass med ett lönnsirapsflarn, färska björnbär, hallon och blåbär som var vända i frystorkat kaffe och någonting mer som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Det var verkligen en fantastisk liten efterrätt och jag blev verkligen förtjust. Vad som var ännu bättre till detta var det vita, söta vinet som gjorde sig väldigt bra tillsammans med de syrliga bären. Det första vinet som inte var Pinor Noir. 

Och angående vinerna under kvällen så la de verkligen upp det på ett bra vis. O.P.P. var först ut, men det var inte någon favorit, nummer 3 ut kom från Shea Wine Cellars och var klart bättre. För varje vin vi serverades så steg kvaliteten kändes det som, det fjärde av de 5 Pinoterna vi fick in var enligt mig det bästa, och det var Trisaetum. 

Så, efter att ha ätit på The More Bistro fick iallafall jag mersmak och jag tror att det även gällde för Jonatan. Återkomma - ja det blir nog fler besök där!

Ja, ibland blir det så. När känslorna hoppar på en från ingenstans och man inte riktigt vet vart man ska bli av. Jag måste börja med att säga att jag är lycklig. Jag har det fantastiskt med Jonatan och jag är så glad över att jag och Magnus tog beslutet att flytta isär. Det var så rätt, och borde ha hänt tidigare än det gjorde. Men oavsett det, så står mitt namn på dörren här, på Duvhöksgatan, och påminner mig om att jag har haft mitt liv här. Jag känner mig så hemma, och rör mig så vant. Vet precis vart jag inte ska gå för att undvika golvets knarrande, kan öppna köksluckorna i sömnen och ta ut precis vad jag ska ha. Min dator ansluter automatiskt till nätverket.

Att sedan mina saker inte är här längre, det gör det så konstigt och tomt. Jag ser mina rosor som jag lämnat, hänga kvar på sina platser, paraplyet som jag aldrig använder hänger på sin krok. Men det doftar inte som vanligt. Jag är borta härifrån. Insikten om att jag bara är här för att hämta något, eller för att göra något är jobbig. För detta har varit "hemma" så länge att det kommer ta lång tid innan det är "borta". Tårarna rinner när jag tänker på att balkongen inte längre är min att odla chili, tomater och vattenmelon på. Att jag inte hör hemma i "mitt" kök. Väggarna som jag målat, är inte längre mina att se på... Det kan tyckas fånigt, och det är väldigt fel, men jag saknar mitt liv här. 

Allting är förberett. Väskan packad, katten borstad, klorna klippta, jeansen framplockade. Transportburen står och väntar i hallen och två katter ligger och sussar gott i sängen här bredvid mig. Jag vet inte riktigt varför, men så fort jag ska ha en katt med mig på utställning så blir jag helt lugn. När jag däremot bara ska åka själv är jag upphispad och nojig över hundra saker. 

Fifi lämnade mig innan ikväll och eftersom hon är Världens Bästa Sambo så låg det en Tant Ruts Mörk Choklad med Apelsin & Ingefära på min halva sängen när jag kom in i sovrummet.  Men nu blev jag plötsligt upptagen, Jonatan kom hem från after work. Dax att krypa till kojs, imorgon ska jag få krama på alla underbara katter där ute igen. Klockan ringer vid 5-snåret, och klockan 06.20 står jag ute på gatan och väntar för att möta Salt&Pepper med 7 katter. Godnatt alla där ute som just panikpackat ned stamtavlorna (eller har panik över att ni inte hittar dem)

Det är vad jag gör, efter ännu ett längre uppehåll (de kommer lite då och då) så kanske det är dax att börja blogga lite igen. Jag är inte säker på vart jag slutade, men jag är 100 på att det har hänt ofantligt mycket i alla delar av mitt liv.

 

Kattdelen är ju den mest spännande just nu, det börjar dra ihop sig mot WW'13 och jag ska få gå assistent! Jag har än sä länge inte riktigt förstått att jag ska få göra det, men när jag börjar köpa kläder så förstår jag det nog. Ska hem och scouta hos mamma för att se om jag kan hitta någonting där som passar. 

Jag var assistent på SW i september, en riktig upplevelse med allt var det innebar i form av spring, stress och lyckliga ögonblick. Min lilla Dea fick sin IC-titel och matte är så nöjd! Banketten blev en kväll att minnas - domare kan verkligen bjuda på sig själva!

 

Nu tror jag inte att det är någon som missat detta, men jag bor tillsammans med Fantastiska Fifi - inte längre med Magnus. Ibland går det inte som man tänkte och även de som en gång blev förälskade i ett åskoväder i pildamsparken går skilda vägar. 

 

Jag har haft en fantastisk höst, och som jag skrev för längesedan i bloggen hade jag en gång en mycket trevlig torsdag.. Den torsdagen har blivit trevliga dagar, veckor och nu även månader. För mig var det kärlek vid första ögonkastet - på en föreläsning för några år sedan. För honom - not so much. Att jag sedan gick vidare, för att återkomma till denna fantastiska människa är inte konstigt. In this moment sitter jag och myser hemma hos Jonatan, och jag skulle inte kunna ha det bättre.

 

Mitt smolk i bägaren är skolan, något som tar alldeles för mycket tid och energi för att orka blogga om. Så... Sammanfattningsvis - jag har ett fantastsiskt liv på en ny adress. ❤️