Jag var pepp som tusan när jag beställde biljetterna, det kan jag erkänna. Veckan efter var jag lite tjatig om att de minsann var himla bra live, men inte lika bra som AC/DC, för det finns inte många som är bättre än AC/DC live (om man bortser från eventuellt Rammstein och Coldplay, Coldplay fick mig att gråta en skvätt så de vinner). Efter en månad hade jag börjat glömma att jag skulle se Maiden en gång till, och nu lagom till att de ska spela i övermorgon så har jag fortfarande inte hämtat ut biljetterna. Jag känner mig som ett ganska dåligt fan kan man säga. Nu tror säkert alla att jag inte kommer hämta ut biljetterna och att historien slutar med att jag missade konserten - men se så kul ska vi inte ha. Jag uppskattar faktsikt lite sommarrock även jag, och det har varit brist på det sedan något år tillbaka. 

Istället för att nu ta på mig mina skor och hämta ut biljetterna redan idag tänker jag vara lite besvärlig och göra det imorgon. Tror jag, om jag nu inte är tvungen att hämta ut dem en viss tid innan konserten. Det har jag inte riktigt koll på kan jag erkänna, men jag har ju betalt för dem så jag tycker inte att det borde finnas några sådana restriktioner.

*paus* 
Och efter en snabb kik på mailen så har jag full koll på läget igen och jag behöver inte oroa mig, jag ska bara hitta ett ATG ombud under morgondagen så kommer jag ha biljetterna i min hand på nolltid. 

 

Nu - sminkning och sedan iväg för att göra lite (tveksam) nytta på jobb. Hoppas att det är lite bra läkare så att det blir en trevlig kväll, det kan bli så himla ledsamt och trist om man har gnälliga läkare. Nu vet jag visserligen att det eventuellt finns en läkare som kommer läsa detta, men eftersom han är den trevligaste läkaren jag känner (okej, släktens läkare borträknade just nu) så kommer han inte föra detta vidare. Trevlig dag på er!

Japp, det är ett faktum, jag har varit ute i solen i 3 timmar. Jag har även kombinerat detta med bad - om någon på jobbet slår mig på ryggen/axlarna eller skulle få för sig att typ sparka på mina vader kommer jag förångas av smärta. Jag är en perfekt stoppgubbe, men jag kan inte skifta till grönt. Sjöljungfrun som inte tålde solen - det var jag det. Det var en himla trevlig dag åtminstonde, men om man umgås med rätt folk är det ju i sig ganska givet. Just nu skulle jag dock mycket gärna kunna tänka mig ett litet dopp i vattnet igen, mest för att sänka min egen yttemperatur några grader. 

Imorgon - jobba såklart, men frågan är om man ska släpa sig iväg till Falsterbo först på morgonen för att inhalera lite häst eller inte. Det blir ett ganska så dyrt kalas för 2-3 timmars hästeri, men samtidigt så har jag ju min dag gjord efter det. Klockan ringer vid 7 iallafall, så att jag kan bestämma mig om jag tycker det är värt slantarna. Jag kommer behöva lite hjälp med det valet av Fifi... 

Efter en nakenchock som heter duga - nej jag brukar inte ha bikini - så håller jag nu på att återhämta mig. Jag återkommer om några dagar för ännu en bikinisession med Fifi (antar jag?). Ska bara låta mina arma hud vila lite, det finns kanske någon där ute som kan tänka sig att smörja in mig på ryggen? Jag lovar att inte vara allt för krävande. 

Det är jag tyvärr expert på att bli. Människor som inte har något vettigt att skriva eller säga, varför göra det? Det bara sårar och stör en bra dag. Jag har haft en bra dag, glad brukar jag vara, och det var inget undantag idag. Men sådana små irriterande kommentarer, de kan göra dagen ganska så usel. Ord som fastnar i hjärnan och följer efter genom hela dagen och genomsyrar alla glada tankar med ett litet sting av irritation och sedan så blir det bara jobbigt. 
Så nej, säg då inget. Skriv inte, svara inte, prata inte med mig om det ändå är så jobbigt att vara trevlig i slutändan. Det blir bara så att jag sitter och lyssnar på deprimerande låtar av The Goo Goo Dolls eller liknande så att jag bara blir helt kärlekskrank och gnällig. Nej jag är inte perfekt, men måste det göras så himla obvious, som att jag inte redan var medveten om det? Sluta vara trevlig utan att mena det - och snälla, sluta vara så himla lätt att tycka om. 

Här skulle varit en historia om den sköna känslan som infinner sig när man går och lägger sig nyduschad, men av någon sjuk anledning så förstörde Fifi hela det ämnet - för att framtid.

Nu får jag skriva om katter, eller om snopphistorier från Kalmarutställningen. Giver or taker, det var den stora frågan på Ben&Jerry's glassbar i Kalmar, och jag tror vi kom fram till taker. Ibland önskar jag att inte majoriteten av alla manliga domare var gay, det hade gjort helgerna abroad lite mer intressanta eftersom man hade kunnat hålla räkning på vem som lämnade vems hotellrum på morgonen vid 4 snåret!

Jag känner att jag kanske har spenderat lite väl mycket tid på utställningar det senaste halvåret. Abstinensen som uppstår när jag missar en utställning blir ganska så svår. Men nu när jag ändå sitter och diskuterar rumpfasthet med Fifi (hon står för den väldigt sjuka delen av mitt liv) så kom jag på att jag måste träna imorgon. Och sedan en himla massa dagar till innan SW. Jag kommer en dag bli nästan lika sjuk som Fifi och Sonny, jag kommer bara inte inse det. Men innan dess ska jag bli smal. Imorgon ska jag cykla med Magnus - och jag ska inte klaga över att jag får ont i rumpan ;)

Jahaja, vad gör man när man inte riktigt kan komma på varför man ska behöva gå upp i ottan och börja jobba kl 06.55 imorgon? Man tar sig i kragen och tvättar, diskar och rengör katternas vattenfontän. Tröttheten är överhängande, sömnen kom lite väl sent - sisådär vid 3 snåret och uppstigning skedde något senare än normalt. Dock har jag hunnit hälsa på diverse bengalningar och rexar hos Fifi i Flyinge. Lovely! Hur kan man INTE ha en devon hemma? Hade inte Ralph varit fertil hade jag stoppat in honom innanför tröjan och sprungit snabbare än blixten! (Nu ska jag försöka manipulera Fifi till att vilja ha iPod brittifierad hemma hos mig)

Nu - hämta upp tvätten och sedan knyta sig till sängen och försöka sova trots att sambon säkert kommer vägra göra det. 

"Så länge du har ett BMI som är högre än 20-25 så har jag rätt att klaga på dig"

 

Ibland är livet inte alls särskilt kul

Well, eftersom standardfrågan till en människa som går assistent mycket verkar vara "Planerar du att bli domare?" så kan jag säga nja. Jag vet inte längre, i början trodde jag inte att jag skulle vilja göra det. Men om jag en dag får en kull där jag kan ställa upp min avkomma till GIC så kanske, och fram till dess ska jag lära mig alla kategori 3 standarder. Jag kan lika bra ta kategori 4 också, eftersom det från och med 2016 kommer vara massor av 3:or i 4:an. 

När jag väl har mina 5 år, 3 kullar och en GIC så då, då ska jag kolla om det verkligen är någonting för mig. För till dess lär jag ha en himla massa gjort. Redan nu har jag assistentgångar så att jag klarar kriterierna, men jag vill bli en bättre assistent. Det kommer ta några år, men det gör det mesta. Att vara domare skulle vara spännande, och fullt av resor, men jag tror att det tryter på relationer. Har man inte en sambo som är _upp över huvudet_ kattokig och kan tänka sig att stå ut med det eviga resandet så blir det nog jobbigt. 
Så, jag kanske ska bli en nunna och bo med mina katter i en liten stuga på landet? Det hade varit lite trevligt, men ack så ensamt. Ingen att tjata på om att sätta korken på tandkrämstuben och ingen att laga mat till. Ingen som vill bli kliad på ryggen, och ingen som vägrar pussa på mig för att jag har läppstift.. Det tål att tänkas på detta. Men att de Lars jobba förra helgen - det var fantastiskt!

Japp, jag är officiellt helt slut i rutan. Alldeles för lite sömn varje natt sedan innan helgen tar inte precis fram det bästa i en. Men ja, man har himla kul när man är övertrött. Ikväll tänker jag lägga mig i tid. Dvs ganska så snart, jag ska bara gå och stänga till Yankee och säga godnatt till hästarna. Och göra en halv triljard andra saker... Nej, det mesta är redan gjort så jag kan ta det piano. 

Innan klockan 21 ska jag ligga i sängen, det är ett löfte! Måste börja med att jaga efter alla katter som inte vill gå in ifrån rastgården iallafall, sedan får vi se vad som behöver göras. Bettan har precis bestämt sig för att hoppa ned från mitt knä så jag vågar iallafall röra mig. Det är så himla trevligt att hon har blivit en social katt. 
Jag har inte ett dugg kul att skriva så jag vet inte varför jag ödslar er tid egentligen, det enda av intresse för vissa av er är att jag fick semester och åker upp till kalmar den 28e. Så eftersom det var o-intressanta fakta för 99% av er så ska jag sluta nu innan jag skämmer ut mig mer. Återkommer när jag har något intressant att säga - förslagsvis imorgon. 

Jag var ju på utställning i helgen, som de flesta säkert vet - det var fantastiskt roligt! Dea fick superfina bedömningar, fick sina CACIB och kom till final (blev NOM) på lördagen. Det har jag nästan kommit över lite nu, för idag hände en så galen sak att jag blev lite mind-blown. 

Jag fick fb-mail från mamman till den domare jag gick assistent för i helgen. Lars som han heter är Fifes yngsta domare, och föddes nog med alla rasstandarder inpräntade i huvudet för han är så duktig. Född 1990 och blev domare 2011 - nästan för bra för att vara sant. Tydligen hade jag åkt hem från utställningen i söndags och berättat om mig. Jag vet absolut inte hur han kunde komma ihåg vad jag heter, för enda gången han såg mitt efternamn var när han skrev mitt intyg. 

Men iallafall, han hade kommit hem och berättat någon lång utläggning om att han i helgen hade haft en assistent som var en "supertalang". Det måste verkligen ha varit översvallande, för hans mamma har bemödat sig med att leta upp mig på facebook och skriva till mig om hur nöjd Lars var med mig. 

 

"Lars er min sønn, og han kom hjem og var superfornøyd med sin assistent.
Han fortalte at du ikke hadde gått assistet så lenge, og at du er et supertalent.
Han er en ung mann som sier det som sant er, så dette må du se på som meget positivt, og fortell det gjerne til dine venner som er asistenter, og til de som har lært deg å jobbe som assistent.
Han fortalte også at du hadde full kontroll på papirene, og at det alltid var katter der det skulle være.
Treffes dere på samme utstilling en annen gang, så ønsker han garantert å få deg som assistent igjen.

Lykke til videre som assistent."

Jag är alltså inte vän med någon av dem på facebook och nu i efterhand så har jag sett att vi inte har några gemensamma vänner. Han måste verkligen varit nöjd... 

... börjar jag skriva på mitt arbete, oavsett om den dumma domarfördelningen kommit eller inte. Det är extremt frustrerande att sitta och inte veta och speciellt när jag vet att jag måste jobba på utställningen och inte ens vet om jag har kommit med. 

Nu blev det tydligen akuuut viktigt att jag måste hänga upp tvätten som Magnus tvättat. Så, att skriva något lågt inlägg finns det inte tid till. Men ni som orkar läsa, snälla använd era önskningar idag till att önska NORAK hjälp på traven. 

Tja, det är alltid lite störigt när man tänker att "om 30 minuter börjar jag" och sedan när det har gått 30 minuter så tänker man "jag kan börja klockan 15". När klockan är 15 så måste man börja göra någonting annat för att det är så himla viktigt. Klockan blir halv 6 och man sitter och glor argt på klockan - den bara jävlas med mig! "Jag ska börja klockan 18" säger man och 18.30 går man och handlar, lagar mat och äter. Tjoff så var klockan 21 och här sitter jag och skriver på min fantastiska balkong. 

Nu har jag inte har skrivit en enda mening på mitt arbete och sitter och tittar på Grey's Anatomy samtidigt som kanonerna mullrar i bakgrunden - jag bor ju trots allt i Malmö så detta inget udda fenomen. En katt har planterat sig i min resväska, och den andra ligger i stolen bredvid och ger mig blickar som troligtvis säger att jag har extremt mycket viktigare saker att göra - som att klia på henne. 

Imorgon måste jag skriva mitt arbete. Det finns inte så mycket annat att be för, utöver det måste jag packa alla mina saker som jag ska ha till Norge och Hörby. Planera allt in i minsta detalj så att jag inte glömmer mina jobbnycklar, inte glömmer husnycklarna, inte kommer till Norge utan katt och INTE glömmer mina kvitton på att jag har betalat utställningsavgifterna. 
Om det nu blir någon utställning, det har inte kommit någon bekräftelse, inte någon domarfördelning och såklart inte heller någon assistentfördelning. Jag är smått irriterad över detta, men det känns inte som att det är sista gången något sådanthär kommer hända. Dock är det lite typiskt att det händer på första utlandstrippen med katt, folk har sagt att Norska utställningar är röriga och om det fortsätter såhär vet jag inte ens om jag kommer kunna ha några domarlappar på bordet på lördag morgon. Det känns som att jag får återkomma om detta, spännande helg - borde inte ha övergivit Trelleborg. 

Japp, igår kom skattepengarna till kontot som en skänk från ovan. Det var precis vad jag behövde för att kunna shoppa flygplansbiljetter till sommarens kattutställningar. Lyckades få tag i billiga biljetter så att det går på 598:- t/r Stockholm. Himla skönt att kunna komma fram så snabbt så att man till och med hinner jobba både fredag och måndag. Självklart var jag då idag tvungen att shoppa en kabinväska så att jag har något annat än en jobbig bag att släpa på överallt. Med min nytillkomna megatur så hade Titan 50% rabatt på sina kabinväskor - självklart slog jag till, något annat vore bara dumt om jag nu ändå vill ha en hård väska. 

 

Nu sitter jag och klappar på min fina väska som jag troligtvis inte kommer få ha med mig till norge då det inte finns plats i Mauds bil, men jag ska packa den full och ha med hem till Sussie ändå! Där kan den komma att behövas. Mja, om man kanske skulle fira med att steka sig en pannkaka? Det var himla längesedan jag åt det. Eller så gör jag det på fredag och tar med mig upp på resan, det verkar nästan ännu bättre. Åh nu vill jag iväg!

Som alla vid detta laget borde veta så bantar jag, eller "jag blir smalare" som det kan kallas. I detta ingår träning, ätning av Herbalife och en och annan tår för att jag är så galet frustrerad över hur dåligt det tycks gå för mig. Men det finns någonting som är så sjukt jobbigt så att jag inte orkar med det snart. Och det är min sambo. 
Han är den naturigt smala killen som kan springa göteborgsvarvet på under två timmar på ren vilja. Den som oavsett om han äter pizza till morgon/middag/kväll inte går upp mer än kanske ett gram i veckan. Han är sambon med noll förståelse för att jag tycker saker är jobbiga. 

Att han inte kan förstå att saker (träning) är jobbiga får mig att vilja skita i allt. När han ger kommentarer som "ja men det är ju inte precis som att du ska bestiga mount everenst" eller "ja, det är inte så konstigt att du ser ut som du gör om du tycker att det lilla är jobbigt" för att jag råkar tycka att någonting verkar jobbigt - det får mig att vilja äta 3 trippla cheesburgare med extra ost och pommes till middag - bara för att jag kan det och för att han ska förstså att han förstör min motivation när han säger så. 

 

Japp, it's done! I'm done, jag ska inte gå på KTC mer! Nu kan jag - än en gång sätta sond, PVK, dropp och starta en sug. Det var lite enkla poäng att tjäna ihopa, nu återstår det bara att jag verkligen fixar min dumma anatomitenta. Jag är så trött på den att jag bara vill kräkas lite när jag tänker på den. Tentan går den 18e och jag har gott om tid på mig att fixa alla anteckningar jag behöver och plugga! Men först av allt måste jag ta tag i saker och ting och skicka in min seminareuppgift på mag/tarmkanalen som jag borde ha gjort för ett bra tag sedan. 

 

Men istället för att göra något vettigt så sitter jag och spelar in vår grannes dryga hund och klapprar rundor uppe på balkongen ovanför oss. Han kan omöjligt ha någon matta för det låter verkligen som att hundarnas klor går direkt på någon form av plåt - och det är ganska obegripligt bara det eftersom vårt golv är gjort av betong. 
Nu - ska jag hämta min bok och skriva in mina svar så att jag iallafall kan få en sak avklarad innan norgeresan på fredag. 

Japp! Jag är officiellt överkär i min kattas småsyskon som är extremt söta just nu. De kom tultande som små tokiga radiostyrda bilar när jag satte mig på golvet och vad gör man då, jo man smälter och vill köpa alla. Där var speciellt en liten blå/vit prinsessa som sa att hon ville följa med mig hem så när jag åker hem från Sussie kommer jag garanterat ha kattnappat henne. 

Förutom en drös med fantastiska kattbebisar så finns det galet söta föl som är 100% puss och gosbara. Bägge två är extremt närgångna och för att vara runt 3 veckor gamla är de rätt modiga när de kommer skuttande och försöker putta omkull en för att man ska klia på dem. Så ja, ifall någon undrar vart jag blir av nästa vecka så är jag fullt upptagen med att pussa på diverse bebisar och en snygg ryss. 

Ibland kan man vakna på konstiga sätt, som typ när man får en katt uthälld på sig från en tvättkorg. Jag vet inte hur vanligt det är att vakna såhär, men jag kan inte påstå att det är någonting jag kan rekommendera. Magnus å andra sidan verkade tycka att det var ganska så hillarious. Speciellt det faktum att Dea själv hoppade ner och la sig i tvättkorgen från början. 

Nu står Dea som vanligt och kikar ut genom fönstret och är söt, hon har blivit en riktig spanare och det är snart det enda hon gör från morgon till kväll. Men i helgen kommer hon sakna sitt lilla fönster, för på fredag åker vi till Norge! Det är.. skrämmande, läskigt och ganska så jobbigt för jag var så säker på att jag inte skulle kunna åka så jag badade inte henne som jag skulle gjort. Nu ligger hon visserligen på ett gränsfall för om hon behöver bada eller inte, men ja, det hade känts bättre om hon hade varit badad. 

 

Så, istället för att oroa mig för detta ska jag typ... lära mig pudra britt. Något som aldrig hänt innan och jag vet inte om det typ är det dummaste någonsin att försöka sig på innan ett halvviktigt cert. Jag håller på att bli lite galen här hemma, men det är väl inget ovanligt. Det hade varit bra att typ, åka och pussa på kattungar nu. 

Ja det är vad jag har gjort idag, lovade Fifi att jag skulle baka bullar för typ... över en månad sedan och idag hände det! Knåpade ihop bullar till i helgen och till sydkattens styrelsemöte som var ikväll. Måste ju hålla mig på deras goda sida. Blev faktiskt ganska så nöjd med dem, jämna och fina, men tyvärr hade jag inte mandelflarn på dem som jag hade på utställningen. Gillar inte pärlsocker men det fick duga idag. 
Utöver att baka frenetiskt har jag även hunnit diska absurt mycket, förstår inte hur det kan skapas så himla mycket disk när det bara bor två pers i denna lilla lägenhet. Jag använder massor med grytor sägs det, men jag tror nog att det handlar om förtal - JAG kan väl inte skapa all denna disk?! Tsss.... 

 

Fick lite panik när jag lämnat bullarna, visste ju inte ifall någon skulle komma farandes upp för att lämna bullkorgen så då var det bara till att städa lite till och diska ännu mer. Hatar att ha det stökigt och det kommer folk, om det så bara är grannen eller Magnus föräldrar. Lyckades till och med packa min (nya) utställningsväska inför nästa helg när jag ska till Norge. Kände mig sjukt effektiv och klämde in att putsa balkongfönsterna som en sista grej innan jag gjorde en kopp kaffe för att stilla sockerbegäret (okej, det lever fortfarande men jag ignorerar det). 

Nu blev det turligt nog så att det inte kom folk - jag hann inte dammsuga upp kattsanden så det är jag tacksam för. Så jag sitter och sipper kaffe och har det bra. Funderar på att skriva in en kompletteringsuppgift som jag måste göra för att jag missade ett seminarie. Självklart var jag inte sjuk när det skulle göras - nej jag var på kattutställning. Herregud, vad annars?

Var med och testa hemma-mjukglass. Verkar himla spännande tycker jag, så gå in och anmäl er om ni också tycker det. Det är ju trots allt sommar och då finns det inget bättre än glass! 

Klicka här för att komma till sidan för att anmäla er som testpiloter hos smartson!

Ja minsann, jag kom hem även denna gången. Det känns som att det varit världens längsta helg. Åkte upp i fredags morse med Camilla, vi var väl i götbeborg runt lunch och så försvann hon upp till sitt hotell medan jag drog runt på nordstan ett tag. Smsade Jenna som gick på leep - school of hair men som tog examen i vintras och flyttade upp till göteborg där hon kom från. Hon hade galet nog faktiskt tid att klippa mig så jag jobbade lite i utställningshallen och sedan tog jag mig till Salong Kreativ där jag fickk lyxbehandling av duktiga Jenna Lavenius. Alla göteborgare - klipp er hos henne!

 

Nåväl klippt och stylad gick jag tillbaka till hallen och hittade Birgitta som jag skulle bo hos i helgen, vi pulade upp hennes bur och Agria bordet hon hade med sig eftersom hon inte hade någon riktig monterplats. När allt var klart inför helgen så var det bara till att åka hem till Birgitta, Paul och alla djuren. Så mysigt det var! Grillning och djurkramande. Let's dance och mer djur. Orientaler och Whippets, åh vilken go blandning! Lyxigt hade jag det också med en hel nedanvåning för mig själv i två dagar. 

 

Nu ska jag fundera lite på hur ekonomiskt paj jag blir av allt detta farande och fira att jag ska till Norge om 2 veckor  ^^

Jämfört med igår var detta en ytterst effetiv dag, det hela började med att det var vackert väder när ögonlocken slogs upp - bara det blev man glad för. Skolan drog väl ut lite på tiden men vad gör det när man har en så bra grupp att arbeta med. Nu sitter Magnus och stör mig i mitt skrivande med att visa massa videos från göteborgsvarvet. Ytterst spännande tycker han, jag vet inte riktigt om jag kan hålla med. 

Oavsett vad måste man ju säga att dagens höjdpunkt var träningen med Fifi, jag kommer säkerligen inte kunna röra mig ett dyft imorgon och det var väl ganska så välplanerat att jag då kommer sitta i en bil till göteborg från klockan 9 på morgonen. Dagens diagnos: träningsvärk i mage, rygg och armar med begynnande stelhet i benen. 

 

Lagom stressad kom jag halv 8 på att klockan faktiskt var - halv 8! 

Jag skulle ju tvätta?! Eh.. ja men det löser sig nog. Stressade hem och bad Magnus möta mig i tvättstugan så att jag kunde svida om till mjukis och hetstvätta mina jeans inför helgens bravader och träningskläderna inför nästa veckas svettpass. Jag kom igång med tvätten 20.14 och eftersom passet slutar 21.00 och tvätten tog 44 minuter enligt maskinen så blir det snålt med torktiden. Värmde upp torkrummet i förväg, smart som jag var, så förhoppningsvis dryper väl inte jeansen imorgon. 

Välförtjänt smoothie till kvällsmat och så några sparrisar som just nu ligger och göttar sig i lite vatten på spisen så att de ska bli lite möra. Det känns som att det kommer bli en ypperlig helg! Ska bara inte glömma att lägga ned min iPad i väskan så att jag har någonting att hitta på i helgen mellan katt-passen. Inte en enda kategori 3 katt kommer jag få tafsa på sorgligt nog. Men skogisarna, de dras ju till mig som tovor till en skogispäls.