Domare
Well, eftersom standardfrågan till en människa som går assistent mycket verkar vara "Planerar du att bli domare?" så kan jag säga nja. Jag vet inte längre, i början trodde jag inte att jag skulle vilja göra det. Men om jag en dag får en kull där jag kan ställa upp min avkomma till GIC så kanske, och fram till dess ska jag lära mig alla kategori 3 standarder. Jag kan lika bra ta kategori 4 också, eftersom det från och med 2016 kommer vara massor av 3:or i 4:an.
När jag väl har mina 5 år, 3 kullar och en GIC så då, då ska jag kolla om det verkligen är någonting för mig. För till dess lär jag ha en himla massa gjort. Redan nu har jag assistentgångar så att jag klarar kriterierna, men jag vill bli en bättre assistent. Det kommer ta några år, men det gör det mesta. Att vara domare skulle vara spännande, och fullt av resor, men jag tror att det tryter på relationer. Har man inte en sambo som är _upp över huvudet_ kattokig och kan tänka sig att stå ut med det eviga resandet så blir det nog jobbigt.
Så, jag kanske ska bli en nunna och bo med mina katter i en liten stuga på landet? Det hade varit lite trevligt, men ack så ensamt. Ingen att tjata på om att sätta korken på tandkrämstuben och ingen att laga mat till. Ingen som vill bli kliad på ryggen, och ingen som vägrar pussa på mig för att jag har läppstift.. Det tål att tänkas på detta. Men att de Lars jobba förra helgen - det var fantastiskt!
Så, jag kanske ska bli en nunna och bo med mina katter i en liten stuga på landet? Det hade varit lite trevligt, men ack så ensamt. Ingen att tjata på om att sätta korken på tandkrämstuben och ingen att laga mat till. Ingen som vill bli kliad på ryggen, och ingen som vägrar pussa på mig för att jag har läppstift.. Det tål att tänkas på detta. Men att de Lars jobba förra helgen - det var fantastiskt!
Kommentarer
Trackback
